Fredagen den 4 september

På kvällen tog vi nattåget från Stockholm till Malmö. Nästan ett dygn ombord på olika tåg väntade oss.

Lördagen den 5 september

Vi bytte tåg i Malmö och Köpenhamn och fortsatte mot Tyskland. Tåget gick till Berlin men vi skulle byta i Hamburg.

Lena hann jobba lite ombord på tåget.

Men vårt tåg blev sent och missade färjan i Rødby. Därmed sprack även vårt byte i Hamburg och vi fick fortsätta med ett senare tåg.

Väl ombord på ICE-tåget mot Mannheim blev det tid för en middag i höjd med Kassel. Maten var bra och det faktum att den serveras på riktigt porslin gjorde den ännu godare.

Med ett par timmars försening nådde vi till sist Basel i Schweiz. Utsikten från vårt rum på Hotel Victoria var klart godkänd.

Söndagen den 6 september

Efter en lång skön hotellfrukost hann vi med en liten sväng på stan innan tåget mot Chur gick. Den täta spårvagnstrafiken genom centrum var lika imponerande som alltid. 

I Chur bytte vi till smalspåriga Rhätische Bahns tåg mot Engadin-dalen. Här har det långa tåget börjat slingra sig upp genom 180-graderskurvorna ovanför Bergün.

Den skarpögde ser järnvägen på två olika nivåer nedanför oss. Det schweiziska alplandskapet är som alltid minst sagt välkrattat.

Vi klev av i Samedan och tog in på charmiga Hotel Terminus mitt emot stationen. Det har 22 rum med totalt 39 bäddar. Vårt rum låg längst till höger vid den lilla balustraden ovanför entrén. Som så ofta i Schweiz är det ett familjeföretag. Han basar i köket och hon sköter reception och restaurang. Den senare är öppen från kl 8 till 23 alla dagar utom söndag. Då öppnar man 8 men stänger redan 22.

Från hotellrummets lilla balkong såg vi ut mot snöklädda bergstoppar.

Måndagen den 7 september

Idag var det min 60-årsdag som bland annat firades med en resa på Berninabahn som går på över 2.200 meters höjd mellan Schweiz och Italien. Jag har åkt den några gånger tidigare, men aldrig i ett sådant strålande väder som idag.

Utsikten vid Alp Grüm på 2091 meters höjd är magnifik. Men glaciären uppe till vänster krymper för varje år som går. 

Den här gången lyckades vi med konststycket att pricka in resans sämsta respektive bästa måltid på en och samma dag. Lunchen var en katastrof på en turistfälla i italienska Tirano. 

På hemvägen fortsatte det strålande solskenet. Så här såg det ut vid Miralago. Ser ni passet till vänster om de två topparna uppe till höger? Dit ska vårt tåg.

Födelsedagsmiddagen bestod av "Tartarenhut" där man själv grillar olika sorters kött på en egendomlig mackapär som ställs på bordet. Köttbitarna - ox-, kalv, gris- och lammkött - hänger man själv på grillen, samtidigt som fint strimlade grönsaker och champinjoner kokas i buljong. Till detta olika såser och inlagda grönsaker. Gott var bara förnamnet och det hela var dessutom mycket rikligt tilltaget. När både Lena och jag kände att nu skulle vi inte få ner ens en kokt champinjonbit till kom den snälle kyparen och undrade om han skulle fylla på lite mera kött! Vi avböjde.

Tisdagen den 8 september

Denna dag tog vi tåget till Filisur där dessa gamla tågankomstklockor stod och klämtade framför stationshuset. Rhätische Bahns linjer över Albula- och Bernina-passen finns nu på FN:s världsarvslista och klockorna är en del av den gamla miljön, även om stationen numera är fjärrstyrd.

Man behöver inte klättra i berg och ha sig för att ta bilder som denna. Det räcker med att ställa sig på parkeringen framför Filisurs stationshus.

Lunchen intogs i solen på Hotel Grischunas terass. Schweizisk mat är alltid god och riklig, ibland lite för riklig. Därför blev det en "Fitnessteller" med kött och grönsaker. Sås, pasta och potatis avstods till en annan gång.

Tillbaka i Samedan tog vi en promenad i samhällets minimala centrum. Många välbevarade äldre hus som så ofta i Schweiz.

Onsdagen den 9 september

Denna dag var jag ute och åkte tåg på egen hand. Framåt eftermiddagen skulle jag resa mellan Chur och Arosa, en av de mycket få järnvägar i Schweiz som jag aldrig har åkt. De första kilometerna ut från Chur går järnvägen mitt i en hårt trafikerad gata. Bilisterna hålls i schack med en väl avvägd blandning av trafikljus och självbevarelsedrift. Även smalspåriga tåg är stora när man sitter i en liten personbil. När tåget kom till Langwies fick vi reda på att det var banarbete och buss sista sträckan till Arosa. Jag har alltså fortfarande inte åkt tåg hela vägen till Arosa...

Samedan ligger på över 1.700 meters höjd över havet. På dagarna var det soligt och varmt som en normal svensk sommardag. När solen gick ner sjönk dock temperaturen snabbt och på nätterna var det frost.

Torsdagen den 10 september

På torsdagen gjorde vi en sväng upp till Alp Grüm på Berninabanan för en liten lunch på serveringen i stationshuset. Vårt tåg hade ingen utsiktsvagn som det på bilden, varför vi fick nöja oss med den stationära utsikten som ju inte gick av för hackor den heller. 

På hemvägen tog vi svängen över St Moritz - järnvägarna i övre Engadin bildar en triangel så det gick att ta en annan rutt tillbaka till Samedan. 

Det var vår sista kväll i Samedan varför vi åt och drack lite extra gott i den trevliga restaurangen på Hotel Terminus. Till förrätt den lokala specialiteten "Capuns" - köttfärsfyllda degknyten i sin tur inlindade i mangoldblad och serverade med en ostsås och kantareller. 

Lammfilé med grönsaker till huvudrätt och till detta ett gott italienskt vin - en perfekt avrundning på vårt besök i Samedan.

Fredagen den 11 september

På morgonen lämnade vi den vackra dalen med ett tåg mot Chur. Lite vemodigt, som alltid när man tar farväl. 

I Ziegelbrücke hann vi mellan två tåg med ett snabbt möte med Claudio, en god vän sedan många år. Sedan fortsatte vi mot Basel. 

På Hotel Victorias uteservering kunde vi och andra fika samtidigt som vi höll uppsikt över spårvagnarna framför Bahnhof SBB. Från samma hotellrumsfönster som för en vecka sedan kunde vi senare se solen gå ner bortom klocktornet på Bâle Gare SNCF.

Lördagen den 12 september

Vårt nattåg gick inte förrän vid 18-tiden varför vi hade hela dagen på oss i Basel. Just denna lördag var lite speciell - det pågick något slags Guggemuusig-jippo i centrala Basel. Guggemuusig kan enklast - om än också något elakt - beskrivas som taktfast falskspel under kontrollerade former. Ett tjugotal olika orkestrar marscherade runt i stan - stannade på ett torg och drog av ett par låtar innan de gick vidare till nästa torg. Det första torget intogs omedelbart av en ny orkester och så vidare. Vem som skötte koreografin förstod vi inte - men det blev aldrig så att två orkestrar kolliderade på samma torg och kaos utbröt aldrig.

Ett annat förväntat kaos som uteblev var när orkestrarna under glatt spel eller energiskt trummande skulle byta torg och var tvungna att korsa Marktgasse. Där går nämligen sex eller sju spårvägslinjer (beroende på hur man räknar) i sex- eller sjuminuterstrafik. Men samspelet mellan musiker, spårvagnsförare, polis och trafikledning var totalt - några pling och ett par leenden var det enda som behövdes och lokaltrafiken kunde fortsätta nära nog opåverkad. Det var bara när bussen från Frankrike kom som det körde ihop sig lite, men det redde ut sig på ett par minuter. Må så vara att bussen snabbt fick hitta ett nytt tillfälligt hållplatsläge, men det tog både förare och passagerare med jämnmod.

Strax efter klockan 18 rullade nattåget mot Köpenhamn ut från Basel SBB. Vår kupé på övervåningen i dubbeldäckar-sovvagnen erbjöd en fin utsikt övre Rhendalen innan mörkret föll då vi rullade norrut genom Tyskland.

Söndagen den 13 september

Den sista dagen blev en ren transportsträcka. Uppvaknande någonstans i södra Jylland. Stora Bält passeras på bro och tunnel. Byte i Köpenhamn till X2000-tåg mot Stockholm över Öresundsförbindelsen. Hemma igen någon gång vid 17-tiden.