Fredag – Mot Arlanda

Fredagen den 17 april begav Lena och jag oss till Arlanda för att flyga till Berlin. Eftersom krubbet ombord på lågprisbolagens flyg sällan är mycket att hurra för fick det istället bli en räkmacka i terminalen innan avgång.

Flygtiden till Berlin blev bara 1 timme 15 minuter. Sedan satte vår luftbuss tassarna i betongen på flygplatsen Berlin-Schönefeld som Germanwings använder.

Från den lilla flygplatsen är det en kort promenad till järnvägsstationen där det finns tåg in till centrum. Stationens servering behövde vi inte utnyttja...

Istället blev det detta tåg till Berlin-Charlottenburg...

... där vi bodde på...

Middagen åt vi på Zum Seidel-Wirt, en restaurang som vi ska återkomma till.

Lördag – Ut på stan

På lördagen knallade vi ut på stan, köpte lite kläder och hamnade så småningom på varuhuset KaDeWes livsmedelsavdelning. Där fanns det bland annat en champagnebar där vi tog varsitt glas.

Sedan blev det lunchdags och ska man lyxa till det så ska man...

Efter den lunchen mådde vi verkligen bra. Men på S-banestationen hittade vi denna reklam...

"I feel good – Mår ni också bra? Trots det kan ni ha tarmcancer..." Skönt när de kommersiella krafterna tar ner en på jorden igen.

Vattenfall är ett företagsnamn man ofta ser i Tyskland. Och utanför dess kontor i Berlin hittar man givetvis – ett vattenfall.

Söndag – Värmen tilltar

Det var vår i Berlin. På söndagen sken solen från en molnfri himmel. Efter en tågfotosession vid Bahnhof Zoo (som inte redovisas här) blev det lunch på en uteservering i förorten Spandau. Matstället hette "Satt und Seelig" (ungefär Mätt och belåten) och det var precis vad man blev.

Vårt hotell låg bara ett kvarter från S-banestationen i Charlottenburg och under promenaderna mellan tåg och boställe kunde man studera de tyska parkeringsprinciperna. Det är alltså fullt tillåtet att parkera på trottoarerna.

På söndagskvällen återvände vi till lilla underbara Zum Seidel-Wirt. Restaurangen ligger bara några meter från lyxiga Kurfürstendamm men känns som en annan värld. Här serveras tysk husmanskost, främst från södra delarna av landet. Maten är mycket god och portionerna minst sagt rikliga.

Efter middagen kom vi i samspråk med den sympatiska innehavarinnan som bjöd oss på efterrätt och en Asbach Uralt (till) innan vi fick gå hem. Hon kände för övrigt igen mig från i höstas och visste direkt vilket bord jag suttit vid.

På hemvägen kunde vi dessutom konstatera att svenska butiker ibland framstår som lite småfega och mjäkiga...

Måndag – Vårpromenad

Redan vid frukosten strålade solen in genom hotellets fönster. Vi gick ut på stan och promenerade i makligt tempo längs med Kurfürstendamm.

Det framgick dock ibland att vissa butiker inte vänder sig till människor i vår ålders- eller inkomstklass. Ingen prislapp betyder som så ofta att måste du fråga efter priset har du inte råd.

Solen flödade över ett allt varmare Berlin. Framåt eftermiddagen hamnade vi på Museumsinsel som dock mest var en stor byggarbetsplats. Det finns ännu ett stort renoveringsbehov i den återförenade staden.

På kvällen satt vi utomhus på en restaurang vid Savignyplatz. Lägg märke till S-banetåget uppe till höger. Krogen var fransk så det blev sniglar, grodlår och ost.

Tisdag – Hemresa

Allting har ett slut, så även vår resa. På tisdagen tog vi tåget ut till denna vackra station i brutal DDR-arkitektur. Någon räkmacka blev det dock inte på terminalens enda servering.

Men en kvarts försening lyfte planet mot Stockholm, och vi lämnade strax Berlins förorter under oss.